Jag och Jacob goes wild in Västerås....
Började planera klädsel redan på eftermiddagen, precis som förr i tiden (fast då var klädurvalet betydligt större, då kläderna faktiskt satt bra på kroppen). Njöt verkligen av att få göra mig i ordning, det var ju ett tag sen man var ute på galej som sagt.
Vid halv sju satte vi oss i bilen och åkte ner på stan. När vi kom in i festlokalen kände vi oss nog ganska bortkomna, det var massor med folk. Skyndade oss till baren och beställde varsin öl. Drack ganska fort, beställde en till. Sen kändes allt mycket bättre. Men vi gick från festen ganska snart, för att bege oss ner på stan för att fortsätta där. Jag var då lite lätt berusad, efter två(!!) öl....
Vi gick till Pitchers, för att äta deras goda burgare... som till vår stora besvikelse inte var så god längre... det var ju faktiskt några år sen vi var där sist... Men vi tog en öl till... och alkoholen slog hårt...
Satt där ett tag och försökte nog finna en anledning att stanna kvar...men.. vid kvart över nio åkte vi hem... vi var trötta...
Det är väl bara att inse att småbarnsför'äldrar inte är några partyprissar....
Mina 7 hemlisar....
Detta var nog bland det svåraste jag har gjort. Tror jag är en ganska öppen människa, har inte så många hemligheter. Och de jag har tänker jag ju inte berätta här.... Men jag ska ta och försöka komma på några ofarliga hemlisar...
1: Jag lider av en konstig tvångstanke. Jag har haft den sen jag var liten. Som yngre, och till viss del fortfarande, var jag fullständigt hästtokig. Bodde mer eller mindre i stallet. Och jag älskade hästhoppning. Därav ursprunget till detta tvångsmässiga beteende. Sedan barnsben har jag varje gång jag åkt bil (inte när jag kör tack och lov, det skulle se ut det) räknat "galoppsprång" mellan varje reflexstolpe. Alltså typ hopp, galopp, galopp, galopp, hopp osv.... Trampar med fötterna under tiden... Jävligt normalt...
2: Jag är totalt skräckslagen varje gång jag ska tala inför en grupp människor. Att hålla redovisning i klassen har jag inte gjort många gånger, skolkat... Det kan även vara när man är i ett större sällskap, på middagar och liknande. Stammar, rodnar och får svårt att andas, rösten darrar och blir svag. Ja, usch!!
3: Jag har i nästan hela mitt vuxna liv lidit av nedstämdhet och ätit lyckopiller. Detta känns mindre bra, då jag inte har något att vara deppig över egentligen. Men det är väl bara att inse att jag lider av seratoninbrist och gilla läget. Nu har jag åtminstone fått tabletter som inte ruinerar mig varje gång jag går till apoteket....
4: Jag vet fortfarande inte med säkerhet vad jag vill bli "när jag blir stor"... Det känns som om nya saker verkar ploppa upp hela tiden, det vill jag göra, och det verkar ju kul, och det skulle nog passa mig osv osv... Men det klarnar nog tids nog.... Jacob frågade mig var jag ser mig om 10 år... Jag svarade; jag kommer sitta bakom ett skrivbord och jag kommer ha mina egna kläder på jobbet... kan vara många yrken det... hmm.
5: Lyx för mig är att få äta godis och dricka coca-cola medan jag ligger i sängen, på dagtid.... Det får man inte tillfälle till så ofta.
6: En av mina största drömmar här i livet är att kunna skriva... Alltså skriva en bok eller så... Men jag har nog inte ork att genomföra ett sådant projekt... (Jacob kallar mig inte trestegsraketen för inget, skulle säkert skriva boken, printa ut den med inte orka skicka den till något förlag...)
7: Jag använder städning som terapi, är jag arg dammsuger jag och drämmer dammsugarmunstycket i allt jag kan, när jag är ledsen städar jag toaletten, det är perfekt för att tömma sig på känslor och efteråt är det rent och luktar gott!!
