Linda Labil

Det kryper i min kropp. Jag vill pilla med någonting hela tiden. Jag har svårt att sitta still. Jag har svårt att koncentrera mig. Jag är trött (det kan ju i och för sig bero på att jag har en bebis). Jag har bakat i flera dagar. Helt ärligt så vet jag inte vad jag ska göra för att stilla rastlösheten inom mig.

Detta beror antagligen på att jag inte druckit någon coca-cola på en vecka, inte ätit godis på 10 dagar och kraftigt dragit ner på sockerintaget totalt sett. Det är skitjobbigt!!!

Men en stor fördel är att jag har börjat gå väldigt mycket (för att ha något att göra) och jag mår så mycket bättre rent kroppsligt. Känner mig fräschare i kroppen. PLus att jag tappat ett kilo..(är dock fortfarande rätt tjock)...

Det som är mest tragiskt är nog att mitt kopiösa sockerintag har påverkat Albin kanske. Han har också varit orolig ett tag, kanske har den stackaren oxå abstinens??? Usch, hemska tanke..

Anledningen till att jag känt mig tvungen att göra en så drastisk åtgärd beror på en händelse i förra veckan. Jacobs mamma var här och hälsade på oss. Jag hade köpt ett sex-pack Delikatobollar till kaffet. Men varken Jacob eller hans mamma åt. Jag åt en. Alltså var det 5 st kvar i förpackningen. Nästa morgon efter att Jacob åkt till jobbet blev jag lite sugen.... Efter att ha ätit en tog jag en till, och en till, och en till.... snart hade jag klämt i mig alla fem. På mindre än 10 min och utan att ens må illa. Då blev jag rädd för mig själv. Att sitta där och inse att jag inte har någon som helst kontroll på mitt sockerbegär, att jag inte ens mår illa av att äta 5 chokladbollar på raken (de innehåller ju dessutom massor av smör som jag borde mått illa av).

Insikten var smärtsam. Sorgen så total, jag visste ju då att jag inte kommer få äta Polly, Geisha och smågodis på väldigt länge. Insåg oxå att colan måste försvinna, den är ju lika söt i smaken den. Det gjorde faktiskt riktigt ont i mig, som att något dog för mig. Det låter kanske helt sjukt, men vi har ju hängt ihop så länge.